A step in the right direction

Jag gjorde något stort igår .. något jag alltid drömt om. Något jag alltid velat göra, något som skulle bli en upplevelse och en livserfarenhet om det skulle gå ann. Jag är jätteglad över att jag äntligen fått arslet ur vagn och sökt den här tjänsten, och att D sökt den med mig. Jag lever för det som detta jobb involverar och jag håller mina tummar tills de blir vita. Håll tummarna med mig är du snäll, jag vill verkligen detta :))


Har nu upplevt den glamourösa sidan av cph fashionweek

Har nog äntligen landat igen .. Efter 11 dagars hårt arbetande på köpenhamn- och sthlm fashionweek har jag nu haft 1½ dag ledigt och endast legat i soffan med min kärlek och favorit hunden. Har saknat det massor, när jag väl haft tid att tänka på det jag saknar eftersom det är så otroligt intensivt. Men denna gången fick jag även uppleva den glamourösa sidan av detta hårda arbete. Vi började iaf på onsdagen, 11 augusti, och bygga ihop hela montern. Bära in alla tjugo kollektionssäckar, skruva fast ben på bordet, ställa upp bord och stolar, förbereda med alla lådor så vi hade rätt sak på rätt plats lätt åtkomligt. kontakta cph personalen och få plancher hängda och stänger korrigerade. Sen middag och tillbaka till hotellet för en god natts sömn innan torsdagen då allvaret drog igång. 

Torsdag morgon, jag och anna på ett hotell långt utanför stan sitter i bilen och ska försöka hitta till öksnehallen. Hamnar på en väg där man inte får svänga åt det hållet vi ska .. hittar slutligen fram men kommer 15 min sent. Dagen drar igång och alla fem extra stänger vi har med oss är under hela dagen ständigt framme, kläderna yr i hela montern och man har svårt att hitta de plagg man vill presentera för kunden. Lunch mellan 12-13 och sen på't igen till 19,00. Till tivoli för middag tillsammans med Branting och brantings nya distrubitör i danmark och sen en taxi tillbaka till hotellet för sömn. Åh älskade sömn! Man orkar verkligen inte festa eller röja här nere ... det är jobb och sömn och mat som är prio mer orkar man inte. Hehe.
Fredag densamma som dagen innan, men Anne, den danska säljaren erbjuder mig och anna att gå med henne på MArlene birgers visning och vi tackar ja. Äntligen lite glamour i det hårda arbetet. Så när arbetsdagen var slut stylade vi oss i Branting från topp til tå och åkte med Inbjudan till Marlene birgers visning i högsta hugg. Ett glas champagne senare står vi bra till i en stooor lokal och musiken pumpar i högtalarna. Jag och anna diskuterar att vi nog aldrig set så många snygga människor under ett och samma tak. Visningen drar igång och modell efter modell antar runway'en. Det var riktigt häftigt ! :) Efteråt rör jag och anna oss in mot stan igen för att äta middag och gå till sam's bar på ströget för lite hederlig kareoke.

sju timmars sömn senare är det upp igen för ännu en dag på öksnehallen med massvis med kunder för att sedan packa ihop hela montern, få in allt i lastbilen som min kusin hjälper till att kör och sen hem till hotellet för mer sömn och sen en låååång bilfärd hem mot sthlm igen. Väl i sthlm igen stylade vi hela showroomet på modecenter för på måndagen drog mässan igång här i sthlm. Jisses vilket tempo man jobbar i ..
Såg faktiskt visningen på modecenter också, guilty pleasure. Det var en bra inspirationsvisning men inte alls lika glamourös som Marlene birgers visning var.

Long time no see, im not back but i'll try

Stjäl lite text från Ludwig Beethoven immortal beloved letter för att sätta några få ord på min kärlek till dig mr D <3

My angel, my all, my very self - Only a few words today and at that with pencil (with yours) - Not till tomorrow will my lodgings be definitely determined upon - what a useless waste of time - Why this deep sorrow when necessity speaks - can our love endure except through sacrifices, through not demanding everything from one another; can you change the fact that you are not wholly mine, I not wholly thine - Oh God, look out into the beauties of nature and comfort your heart with that which must be - Love demands everything and that very justly - thus it is to me with you, and to your with me. But you forget so easily that I must live for me and for you; if we were wholly united you would feel the pain of it as little as I


RSS 2.0