Ett skriva av mig inlägg utan en löpande röd tråd
Upp och ner, ner och opp. Så går en visa Emil i Lönneberga sjunger. Och allting känns så just nu, som ett stycke ur Emils visa.
Jag är sjuk, eller snarare, jag är förkyld ovanpå min redan existerande förkylning som jag haft i över 2 månader nu. Och på det har jag öven fått öroninflamation som sprängt trummhinnan och numera är jag halft döv på ena örat. Jag äter penicillin och kan inte gå ut i helgen som var planerat. >_<
Jag och J har haft det väldigt upp och ner på sistonne, men det har kännt nu som om allting är bortblåst, borta, kapput försvunnit och att vi kommer gifta oss om några år. Men kärleken gör dig blind och skapar falska förhoppningar. För så sent som i kväll har vi missuppfattat varandra och en än gång lyckats vända oss själva upp och ner. Och jag bara hatar det. Varför kan inte kärlek bara få vara enkelt för en gångs skull. Och att två personer som verkligen älskar varandra få leva lyckligt och att kärleken kan få räcka till i stället för alla andra hundra saker som också ingår och ska justeras i ett förhållande som gör att ett förhållande löper amok hela tiden.
Om ni kommit så långt att ni fortfarande läser så ska ni vässa öronen lite speciellt nu, för här kommer den tyngsta besvikelsen av de alla, mina vänner
Jag hade lokalfest i lördags, det var röda mattan, kändis tema, dj, champagne, välkomsdrink, tårta etc. Det festades och ja, det räckte inte till. Folk var så respektlösa, spillde på golven, grisade på borden, och INGEN som gjorde detta torkade efter sig, Det var för lite folk, det var inget drag, etc (enligt bjudna) så folk tjatade om att flera skulle komma. gick hänsynslöst hem, tackade inte för sig, erbjöd sig inte att hjälpa till med städning dagen efter, (även om det inte behövts) och INGEN har tackat mig sen i lördags för att de fick komma och sagt att de hade det roligt. Och folk jag bjöd skulle tänkas vara mina vänner, Jag är besviken men det kanske bara är jag. Jag som anser att man ska ha respekt och tacksamhet mot sina vänner. Jag vet en sak efter i lördags, Jag anordnar aldrig någonting igen!
Jag är sjuk, eller snarare, jag är förkyld ovanpå min redan existerande förkylning som jag haft i över 2 månader nu. Och på det har jag öven fått öroninflamation som sprängt trummhinnan och numera är jag halft döv på ena örat. Jag äter penicillin och kan inte gå ut i helgen som var planerat. >_<
Jag och J har haft det väldigt upp och ner på sistonne, men det har kännt nu som om allting är bortblåst, borta, kapput försvunnit och att vi kommer gifta oss om några år. Men kärleken gör dig blind och skapar falska förhoppningar. För så sent som i kväll har vi missuppfattat varandra och en än gång lyckats vända oss själva upp och ner. Och jag bara hatar det. Varför kan inte kärlek bara få vara enkelt för en gångs skull. Och att två personer som verkligen älskar varandra få leva lyckligt och att kärleken kan få räcka till i stället för alla andra hundra saker som också ingår och ska justeras i ett förhållande som gör att ett förhållande löper amok hela tiden.
Om ni kommit så långt att ni fortfarande läser så ska ni vässa öronen lite speciellt nu, för här kommer den tyngsta besvikelsen av de alla, mina vänner
Jag hade lokalfest i lördags, det var röda mattan, kändis tema, dj, champagne, välkomsdrink, tårta etc. Det festades och ja, det räckte inte till. Folk var så respektlösa, spillde på golven, grisade på borden, och INGEN som gjorde detta torkade efter sig, Det var för lite folk, det var inget drag, etc (enligt bjudna) så folk tjatade om att flera skulle komma. gick hänsynslöst hem, tackade inte för sig, erbjöd sig inte att hjälpa till med städning dagen efter, (även om det inte behövts) och INGEN har tackat mig sen i lördags för att de fick komma och sagt att de hade det roligt. Och folk jag bjöd skulle tänkas vara mina vänner, Jag är besviken men det kanske bara är jag. Jag som anser att man ska ha respekt och tacksamhet mot sina vänner. Jag vet en sak efter i lördags, Jag anordnar aldrig någonting igen!
Jag älskar dig mamma, Tack för du finns och ställer upp som ingen annan! <3
Kommentarer
Postat av: Sophia
Du sa faktiskt till oss att: säg till om ni vet några som skulle vilja komma. Då gjorde vi det. Spill och sånt brukar man dock få räkna med, när folk är fulla märker dom knappt ens att dom spiller.
Och nu tänker jag tala för mig själv, jag har bett om ursäkt för att jag inte sa adjö och tackade för det vart kaos. Men jag bad om ursäkt dagen efter.
Postat av: Sophia
Det var trevligt, hoppas du med hade det
Trackback
