Jennifer

Fredag, snart kväll och inom några få timmar står alla tjejerna framför spegeln och putsar på utseendet inför kvällen, Vi ska ses och vi ska dricka vin, (de flesta av oss iaf), och prata fullständigt mycket skit. (inte skitsnack dårå). Och sen när vi har druckit några glas vin och börjar känna ruset ikroppen får vinden ta oss dit den vill och vi kommer följa med utan något motstånd för vi vill ut på äventyr.  Själv hoppas jag på en jämförelse med slänggungan ikväll ^^

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att åkattraktionen har stannat och att det är dags att kliva av, ställa sig i kö eller gå vidare. Under de senaste dagarna har jag mest varit som en poppexpress - allt har snurrat runt runt i huvudet på mig och jag har varit väldigt ryckig som person. Men idag känns det som om jag gått vidare till en lugnare åkattraktion, möjligtvis vikingaskeppet, jag har nu börjat väga mina för- och nackdelar och vardagen börjar kännas mer ljus. Det känns väldigt likt med att en stor tyngd har lyft från mitt bröst och att jag tagit det första djupa andetaget på länge.

Jag har många vänner att vara tacksam över att de vill ha mig som vän, men jag vill faktiskt nämna två väldigt speciella personer som har hjälpt mig enormt de senaste dagarna, Sophia & Lizette. Ni har införskaffat er varsin stjärna i himmelen för god gärning. TACK <3


Och för er som börjat undra, Jag är inte knäpp som jämför mitt liv och mina känslor med Gröna Lunds åkattraktioner. Det är bara en metafor för att folk ska förstå bättre.