raderad, bortsuddad & helt glömd
Life is a bitch - and then you die. Just nu är livet en bitch, Och här har ni sanningen.
För 10 månader sedan förälskade jag mig i en kille, och under tiden som gick växte känslorna till tankar om att den här personen kanske jag kommer spendera mitt liv tillsammans med, jag älskade, eller rättare sagt jag älskar honom dyrt och heligt. Men för ett tag sen började förhållandet åka berg och dalbana och i dag, 5/7 stannade åkatraktionen för nu var turen slut. Nu var det dags att kliva av och ställa sig i kö igen eller gå vidare. Jag har inte ställt mig i kö igen, och inte heller gått vidare utan jag står där jag klev av och andas tungt, fortfarande i chock. Mitt livs kärlek som jag hållt så hårt i är som plötsligt bortblåst med vinden och tagen ifrån mig.
För tillfället Hänger jag läpp, trånar i mitten av längtan efter honom och längtan efter att få tänka egoistiskt. Men som jag är lärd tänker jag positivt, jag kommer ha lärt mig någonting av dethär och kommer kunna gå vidare starkare än vad jag var innan jag gav mig in i kärlekens farliga lek. Men som det sägs - Har man gett sig in i leken, får man leken tåla.
Så det är väl bara mer än rätt att jag mår som jag gör. Jag förtjänar det säkert.
Men vad jag vill att du ska veta Buse - Jag gjorde aldrig någonting för att medvetet såra eller vara elak mot dig. Och jag var en satkärring och tjatade om småsaker för jag ville verkligen att vi skulle fungera tillsammans. Men vi var helt enkelt inte på samma nivå när det kom till framtiden. Och jag klandrar inte dig för det. Och på sista tiden har nog vi båda två hålt fast vid tanken om oss, förälskat oss i idén om ett bra förhållande och allt vi skulle kunna göra, men även den glöden har nu släckts. Jag känner mig kännslomässigt våldtagen.
Jag sa att jag hatade dig, Men även du vet sanningen, Jag älskar dig men att erkänna det just nu gör bara allting så mycket svårare. Som lite av det Bethowen en gång skrev till sin immortal beloved :
"My angel, my all, my very self. Why this deep sorrow when necessity speaks - can our love endure except through sacrifices, through not demanding everythng from one another; can you change the fact that you are not wholly mine, I not wholly tine. Oh god, look into the beauties of nature and comfort your heart with that which must be - Love demands everything and that very justly - thus it is to me with you, and to your with me. But you forgot so easily that I must live for me and for you; if we were wholly united you would feel the pain of it as little as I. Cheer up - remain my true, my only treasure, my all as I am yours. The gods must send us the rest, what for us must and shall be"
Du skriver så fint och rakt från hjärtat ner till tangenterna och upp på skärmen. Så mycket känsla och jag känner med dig <3
du är varken raderad, bortsuddad eller helt glömd, det vi hade är och förblir oförglömligt i alla fall för mig, du var min första riktiga kärlek!
/Buse