I'm a mess right now!
Vad håller på att hända mig, jag står på kanten till ett nervöst sammanbrott. Jag går mot slutet. Jag kommer sluta som non existin. Hur ska jag kunna ta mig tillbaka när det hela tiden byggs på mer och mer skit? Varför finns det ingen som står vid min sida och ärligt tyder att jag har problem, även bakom mitt falska leende och "tack jag mår bra"?
Aliis volat propriis - Jag står på mina egna ben men det är FAN inte lätt
Jag lyckas fucka till det mesta just nu, skiter i skolan och kurser som ska göras klart, skiter i att skaffa den där praktikplatsen, skiter i att skaffa jobbet som jag verkligen skulle behöva, skiter i min egen hälsa och tar en cigg trots att läkaren säger nej, eller stannar uppe en natt utan att sova för jag inte kan. Jag tror att kärlek väntar runt varje hörn men har alltid fel, går ut på krogen så fort jag får tillfälle och gör av med pengar jag inte har för att slippa verkligheten, stå på borden och få uppmärksamhet eftersom jag nu insett att man får vara glad för det man får. Och jag fuckar till det med mina vänner och min kärlek som jag redan har.
Jag har tilloch med blivit dålig på det jag varit bäst på, sova. För jag har svårt att somna och somnar jag väl så vaknar jag av hostan som inte vill lämna min klena kropp. Och fan vad arg jag är på mig själv för allt det här med J. men hur ska ni kunna inse det när jag inte erkänner det för mig själv. Egentligen är han ju en sån skit som man inte vill ha i sitt liv, han är inte direkt snäll och ja massa... Men jag älskar honom och jag kan bortse allt det dåliga om och om igen för att få ha honom i min närhet. Det betyder allt för mig.
Men jag lyckades såklart fucka det med, Konstigt va? ingenting chockar mig längre, möjligtvis om det skulle bärja gå bra för mig igen. Jag skulle vilja be dig så snällt att komma tillbaka till mig, snällt be dig ändra på dig och att du faktiskt skulle göra det så jag kan bevisa - Jag kan också. och sen kan vi tralla hand i hand som vänner vi skulle kunna vara. Men jag vågar inte, inte be dig det för jag förväntar mig alltid att du är bättre än vad du själv tror och att du kan bevisa det för mig själv.
I'm a mess right now, och en jävligt eländig person som klagar om sitt liv i en blogg.
Jennieponken
Aliis volat propriis - Jag står på mina egna ben men det är FAN inte lätt
Jag lyckas fucka till det mesta just nu, skiter i skolan och kurser som ska göras klart, skiter i att skaffa den där praktikplatsen, skiter i att skaffa jobbet som jag verkligen skulle behöva, skiter i min egen hälsa och tar en cigg trots att läkaren säger nej, eller stannar uppe en natt utan att sova för jag inte kan. Jag tror att kärlek väntar runt varje hörn men har alltid fel, går ut på krogen så fort jag får tillfälle och gör av med pengar jag inte har för att slippa verkligheten, stå på borden och få uppmärksamhet eftersom jag nu insett att man får vara glad för det man får. Och jag fuckar till det med mina vänner och min kärlek som jag redan har.
Jag har tilloch med blivit dålig på det jag varit bäst på, sova. För jag har svårt att somna och somnar jag väl så vaknar jag av hostan som inte vill lämna min klena kropp. Och fan vad arg jag är på mig själv för allt det här med J. men hur ska ni kunna inse det när jag inte erkänner det för mig själv. Egentligen är han ju en sån skit som man inte vill ha i sitt liv, han är inte direkt snäll och ja massa... Men jag älskar honom och jag kan bortse allt det dåliga om och om igen för att få ha honom i min närhet. Det betyder allt för mig.
Men jag lyckades såklart fucka det med, Konstigt va? ingenting chockar mig längre, möjligtvis om det skulle bärja gå bra för mig igen. Jag skulle vilja be dig så snällt att komma tillbaka till mig, snällt be dig ändra på dig och att du faktiskt skulle göra det så jag kan bevisa - Jag kan också. och sen kan vi tralla hand i hand som vänner vi skulle kunna vara. Men jag vågar inte, inte be dig det för jag förväntar mig alltid att du är bättre än vad du själv tror och att du kan bevisa det för mig själv.
I'm a mess right now, och en jävligt eländig person som klagar om sitt liv i en blogg.
Kommentarer
Trackback
