Du är "the real thing"
Jag är dig evigt tacksam min vän att du valt att vandra genom livet hand i hand med mig! Det betyder oerhört mycket för mig. Det är som du säger, folk talar allt för sällan om hur mycket de tycker om varandra, om det inte sker på fyllan där det glatt ropas ut "jag älskar dig" om vartannat. Men när jag sitter här och nyss läst ditt blogginlägg, Så kan jag inte mer mena att jag älskar dig Lizette. Och att få hjälpa dig genom livets hårda stig som vi alla så väl ska vandra, det glädjer mig. Jag blir stolt av att få vara med och lära dig det jag kan, dela med dig stunder som är svåra på egen hand, och få se när du kommer ur problem och dylikt som en starkare, och ännu bättre människa.
Och jag kan tacksamt säga, att fast det inte visas som det borde, så är du med och hjälper mig på samma sätt, så att även jag klarar mig genom livet och bli starkare och visare när vi tillsammans bemöter det onda. :)
Och jag kan tacksamt säga, att fast det inte visas som det borde, så är du med och hjälper mig på samma sätt, så att även jag klarar mig genom livet och bli starkare och visare när vi tillsammans bemöter det onda. :)
Jag bloggar ... därför existerar jag
Har nyss suttit och skrivit en agrumenterande uppsats som tillhör min svenska kurs. Jag skrev en artikel om bloggandet. Det är inte längre ett sätt att få skriva av sig, uttrycka sina åsikter och känslor och berätta om betydande händelser som en slags dagbok för sig själv. Status och popularitet har tagit oss till bristningspunkten där man numera använder sin blogg för att ta sig upp i societeten. Designen ska vara fulländad, gärna med poserande bilder på sig själv, Bråket man hade med pojkvännen, vännen eller dylikt det är hysch hysch. Att du inte var på fest med ditt "stora" umgänge det nämns inte, och hur du egentligen mår bakom alla falska leenden, det skrivs det deffinitivt inte om.
Allting ska vara så perfekt, så bra. Att deppa över bråket, att du inte dragit runt i helgen etc det är ju inget som anses ge status. För mig, är sanningen och modet över att våga dela med sig om detta, det är det som borde ge status!
Det sägs att alla människor är lika värda, men du vet lika mycket som jag att det inte stämmer, Tyvärr. Och det är exakt samma med bloggandet. När en Iranier som i vardagen inte får ha åsikter, tycka och tänka utan leka följa john med "presidenten" är bloggandet deras sätt att få existera med egna åsikter och tankar. "Idag föll det en bomb, nio personer dog. Jag såg en, Likblek men med så mycket färg på samma gång, Blod" Dessa människor lever när de bloggar. För oss handlar det om "hej läs om mig, se mig. Ta med mig till toppen. Jag är egentligen rätt ball"
Status och att få vara någon, inte bara vem som helst som existerar, har stigit dagens ungdom i huvudet. Och det här är bara början. Jag tänker fortsätta stå fast vid mina åsikter, behålla min grundläggande design som blogg.se erbjudit, skriva om det som rör mig, och inte tänka på vad andra tycker och tänker om det. Och framför allt, skriva om det som ingen annan gör men som är uppenbart att det försiggår. Jag bråkar, med pojkvän, mamma och vänner, jag mår inte alltid bra, och det ska ni som läser min blogg ha vetskap om!
Allting ska vara så perfekt, så bra. Att deppa över bråket, att du inte dragit runt i helgen etc det är ju inget som anses ge status. För mig, är sanningen och modet över att våga dela med sig om detta, det är det som borde ge status!
Det sägs att alla människor är lika värda, men du vet lika mycket som jag att det inte stämmer, Tyvärr. Och det är exakt samma med bloggandet. När en Iranier som i vardagen inte får ha åsikter, tycka och tänka utan leka följa john med "presidenten" är bloggandet deras sätt att få existera med egna åsikter och tankar. "Idag föll det en bomb, nio personer dog. Jag såg en, Likblek men med så mycket färg på samma gång, Blod" Dessa människor lever när de bloggar. För oss handlar det om "hej läs om mig, se mig. Ta med mig till toppen. Jag är egentligen rätt ball"
Status och att få vara någon, inte bara vem som helst som existerar, har stigit dagens ungdom i huvudet. Och det här är bara början. Jag tänker fortsätta stå fast vid mina åsikter, behålla min grundläggande design som blogg.se erbjudit, skriva om det som rör mig, och inte tänka på vad andra tycker och tänker om det. Och framför allt, skriva om det som ingen annan gör men som är uppenbart att det försiggår. Jag bråkar, med pojkvän, mamma och vänner, jag mår inte alltid bra, och det ska ni som läser min blogg ha vetskap om!
..
Jag längtar till sommaren. Sol och bad, bruna kroppar och solblekt hår.
Men framförallt, den ytliga vänskapen
Men framförallt, den ytliga vänskapen
Ett skriva av mig inlägg utan en löpande röd tråd
Upp och ner, ner och opp. Så går en visa Emil i Lönneberga sjunger. Och allting känns så just nu, som ett stycke ur Emils visa.
Jag är sjuk, eller snarare, jag är förkyld ovanpå min redan existerande förkylning som jag haft i över 2 månader nu. Och på det har jag öven fått öroninflamation som sprängt trummhinnan och numera är jag halft döv på ena örat. Jag äter penicillin och kan inte gå ut i helgen som var planerat. >_<
Jag och J har haft det väldigt upp och ner på sistonne, men det har kännt nu som om allting är bortblåst, borta, kapput försvunnit och att vi kommer gifta oss om några år. Men kärleken gör dig blind och skapar falska förhoppningar. För så sent som i kväll har vi missuppfattat varandra och en än gång lyckats vända oss själva upp och ner. Och jag bara hatar det. Varför kan inte kärlek bara få vara enkelt för en gångs skull. Och att två personer som verkligen älskar varandra få leva lyckligt och att kärleken kan få räcka till i stället för alla andra hundra saker som också ingår och ska justeras i ett förhållande som gör att ett förhållande löper amok hela tiden.
Om ni kommit så långt att ni fortfarande läser så ska ni vässa öronen lite speciellt nu, för här kommer den tyngsta besvikelsen av de alla, mina vänner
Jag hade lokalfest i lördags, det var röda mattan, kändis tema, dj, champagne, välkomsdrink, tårta etc. Det festades och ja, det räckte inte till. Folk var så respektlösa, spillde på golven, grisade på borden, och INGEN som gjorde detta torkade efter sig, Det var för lite folk, det var inget drag, etc (enligt bjudna) så folk tjatade om att flera skulle komma. gick hänsynslöst hem, tackade inte för sig, erbjöd sig inte att hjälpa till med städning dagen efter, (även om det inte behövts) och INGEN har tackat mig sen i lördags för att de fick komma och sagt att de hade det roligt. Och folk jag bjöd skulle tänkas vara mina vänner, Jag är besviken men det kanske bara är jag. Jag som anser att man ska ha respekt och tacksamhet mot sina vänner. Jag vet en sak efter i lördags, Jag anordnar aldrig någonting igen!
Jag är sjuk, eller snarare, jag är förkyld ovanpå min redan existerande förkylning som jag haft i över 2 månader nu. Och på det har jag öven fått öroninflamation som sprängt trummhinnan och numera är jag halft döv på ena örat. Jag äter penicillin och kan inte gå ut i helgen som var planerat. >_<
Jag och J har haft det väldigt upp och ner på sistonne, men det har kännt nu som om allting är bortblåst, borta, kapput försvunnit och att vi kommer gifta oss om några år. Men kärleken gör dig blind och skapar falska förhoppningar. För så sent som i kväll har vi missuppfattat varandra och en än gång lyckats vända oss själva upp och ner. Och jag bara hatar det. Varför kan inte kärlek bara få vara enkelt för en gångs skull. Och att två personer som verkligen älskar varandra få leva lyckligt och att kärleken kan få räcka till i stället för alla andra hundra saker som också ingår och ska justeras i ett förhållande som gör att ett förhållande löper amok hela tiden.
Om ni kommit så långt att ni fortfarande läser så ska ni vässa öronen lite speciellt nu, för här kommer den tyngsta besvikelsen av de alla, mina vänner
Jag hade lokalfest i lördags, det var röda mattan, kändis tema, dj, champagne, välkomsdrink, tårta etc. Det festades och ja, det räckte inte till. Folk var så respektlösa, spillde på golven, grisade på borden, och INGEN som gjorde detta torkade efter sig, Det var för lite folk, det var inget drag, etc (enligt bjudna) så folk tjatade om att flera skulle komma. gick hänsynslöst hem, tackade inte för sig, erbjöd sig inte att hjälpa till med städning dagen efter, (även om det inte behövts) och INGEN har tackat mig sen i lördags för att de fick komma och sagt att de hade det roligt. Och folk jag bjöd skulle tänkas vara mina vänner, Jag är besviken men det kanske bara är jag. Jag som anser att man ska ha respekt och tacksamhet mot sina vänner. Jag vet en sak efter i lördags, Jag anordnar aldrig någonting igen!
Jag älskar dig mamma, Tack för du finns och ställer upp som ingen annan! <3
31/3 1990/2008
Just denna dag, 31 mars, för 18 år sedan låg min mamma och kämpade för att jag skulle komma ut. Men det var 18 år sedan, det var inte det jag skulle berätta om. Utan jag tänkte dela min 18 års dag med er, en dag med blandning av skratt, tårar och överraskningar samt presenter.
Jag har sedan några sommrar tillbaka längtat tills jag blir 18 och kan sitta i korgstolarna på Fridays vd kungstrdgården och dricka en öl. Varför inte förverkliga denna fantasi samma dag som mitt legetimation blir användbart.
Jag, Nattis, Sophia, Sabina och Lizette möttes inne i stan oc gick runt och kollade i affärer en stund. Vi tröttnade efter en stund och jag, Nattis och Sabina gick runt och letade efter en mysig krog med uteservering för att ta en öl medan Lizette och Sophia införskaffade sig mina födelsedagspresenter.
Vi virrade runt en stund och tröttnade och jag kom till slut på idén jag lge velat göra; Gå till Fridays och sitta i korgstolarna med en öl. Vi hamnad där.
Allt var inte så lyckat som planerat. Bland de första gångerna man beställer är inte det lättaste, jag och Sabina råkade bestlla folköl, vilket inte riktigt var meningen. Men mys var det.
Åkte hem igen och påvgen lmnade jag in CV för sommarjobb på Sabis i haninge centrum. Väl hemma skulle jag och Lizette färga mitt hår. Blondare än vad det var och fortfarade svart underhår. Det blev kaos och det var här tårara är inräknde för dagen. När jag skulle skölja ur färgera satte det sig svart färg i mitt blonda hår, och vips så var jag blå/grå i topparna. Det var hemskt! ^^
Jag gjorde mig i ordning i all hast och fick ögonbindel och blev bortrövad i skuffen på en skåpbil. bortförd till en kinesisk restaurang där massa släktingar väntade. Surprise surprise. Till och med pappa och respektive var där. Vi åt gott och utdelade trevlighetsfraser och jag fick paket. Pengar, Skor, SkullCandy hörlurar Etc.
En fulländad 18 års dag, nu väntar party på lördag. Och för er vetskap, jag är inte längre blå/grå hårig!
Jag har sedan några sommrar tillbaka längtat tills jag blir 18 och kan sitta i korgstolarna på Fridays vd kungstrdgården och dricka en öl. Varför inte förverkliga denna fantasi samma dag som mitt legetimation blir användbart.
Jag, Nattis, Sophia, Sabina och Lizette möttes inne i stan oc gick runt och kollade i affärer en stund. Vi tröttnade efter en stund och jag, Nattis och Sabina gick runt och letade efter en mysig krog med uteservering för att ta en öl medan Lizette och Sophia införskaffade sig mina födelsedagspresenter.
Vi virrade runt en stund och tröttnade och jag kom till slut på idén jag lge velat göra; Gå till Fridays och sitta i korgstolarna med en öl. Vi hamnad där.
Allt var inte så lyckat som planerat. Bland de första gångerna man beställer är inte det lättaste, jag och Sabina råkade bestlla folköl, vilket inte riktigt var meningen. Men mys var det.
Åkte hem igen och påvgen lmnade jag in CV för sommarjobb på Sabis i haninge centrum. Väl hemma skulle jag och Lizette färga mitt hår. Blondare än vad det var och fortfarade svart underhår. Det blev kaos och det var här tårara är inräknde för dagen. När jag skulle skölja ur färgera satte det sig svart färg i mitt blonda hår, och vips så var jag blå/grå i topparna. Det var hemskt! ^^
Jag gjorde mig i ordning i all hast och fick ögonbindel och blev bortrövad i skuffen på en skåpbil. bortförd till en kinesisk restaurang där massa släktingar väntade. Surprise surprise. Till och med pappa och respektive var där. Vi åt gott och utdelade trevlighetsfraser och jag fick paket. Pengar, Skor, SkullCandy hörlurar Etc.
En fulländad 18 års dag, nu väntar party på lördag. Och för er vetskap, jag är inte längre blå/grå hårig!
